Allting började väl egentligen för fler veckor sedan. Men jag var för blind för att se, jag var för uppslukad av allt de goda som hände att jag inte såg att detta inte var någonting som i längden skulle fungera, hur mycket jag önskar att de faktiskt gjorde de. Jag vet inte vad som slog fel, men skulle jag få göra om de skulle jag vara mer försiktig och vänta tills jag var säker på min sak.
Sanningen är den att jag gillar dig. Jag saknar dig, men ibland så behövs de mer än kärlek för att två personer ska hålla samman, ändå säger man att kärlek är allt man behöver. Det är så mycket mer därtill som man inte ser, man ser inte helheten man ser bara kärleken, den förblindar. Åtminstone i mitt fall. Jag såg inte vad som faktiskt hände mitt framför ögonen på mig. Och nu.. jag saknar de.
Jag undrar varje dag, hela tiden vad de var som gick fel. Var de någonting jag gjorde ? Var de någonting jag sa ? Jag har ingen aning, för såvitt jag vet så har jag inte gjort någonting fel. Jag har varit så förbannad, hatisk, arg, ledsen, sårad, frustrerad för jag vet inte vad de är jag ska känna, jag vet inte vad de är jag känner men jag vet i alla fall att jag menade varenda ord jag sa. Det är synd att de blev så här.. för jag trivdes så sjukt bra i ditt sällskap, du fick mig att må bra, du fick mig att ta nya tag, du fick mig att le. Men i slutet så sög all min energi ur mig och nu är de som de är. Jag förstår inte vad jag gjorde för fel! Jag förstår verkligen inte.. vad hände ?
Från att vara en av dom raraste människorna jag träffat till någon så otrevlig, vad hände.. Vad hände med den personen du var när jag lärde känna dig, den snälla, söta och så god hjärtade underbara person du var. De är henne jag saknar, varje dag, varje natt. Jag väntade varje dag på att telefonen skulle ringa, eller åtminstone ge ifrån sig ett litet pip ljud, så att jag sedan skulle få se åtminstone ett sms. Men de kom inget. inget på dagar, de gick veckor. Energin tog slut, den försvann helt.
Jag vet att jag inte gjort något fel.
Jag vet att jag menade när jag sa att jag tyckte om dig,
Jag vet att jag menar de när jag säger att jag saknar dig.
Sanningen är den att jag gillar dig. Jag saknar dig, men ibland så behövs de mer än kärlek för att två personer ska hålla samman, ändå säger man att kärlek är allt man behöver. Det är så mycket mer därtill som man inte ser, man ser inte helheten man ser bara kärleken, den förblindar. Åtminstone i mitt fall. Jag såg inte vad som faktiskt hände mitt framför ögonen på mig. Och nu.. jag saknar de.
Jag undrar varje dag, hela tiden vad de var som gick fel. Var de någonting jag gjorde ? Var de någonting jag sa ? Jag har ingen aning, för såvitt jag vet så har jag inte gjort någonting fel. Jag har varit så förbannad, hatisk, arg, ledsen, sårad, frustrerad för jag vet inte vad de är jag ska känna, jag vet inte vad de är jag känner men jag vet i alla fall att jag menade varenda ord jag sa. Det är synd att de blev så här.. för jag trivdes så sjukt bra i ditt sällskap, du fick mig att må bra, du fick mig att ta nya tag, du fick mig att le. Men i slutet så sög all min energi ur mig och nu är de som de är. Jag förstår inte vad jag gjorde för fel! Jag förstår verkligen inte.. vad hände ?
Från att vara en av dom raraste människorna jag träffat till någon så otrevlig, vad hände.. Vad hände med den personen du var när jag lärde känna dig, den snälla, söta och så god hjärtade underbara person du var. De är henne jag saknar, varje dag, varje natt. Jag väntade varje dag på att telefonen skulle ringa, eller åtminstone ge ifrån sig ett litet pip ljud, så att jag sedan skulle få se åtminstone ett sms. Men de kom inget. inget på dagar, de gick veckor. Energin tog slut, den försvann helt.
Jag vet att jag inte gjort något fel.
Jag vet att jag menade när jag sa att jag tyckte om dig,
Jag vet att jag menar de när jag säger att jag saknar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar