Vad vill du
Men kom då
Jag är ju här och väntar på dig
Jag sitter här, jag väntar, jag blir så irriterad på mig själv. För att jag faktiskt väntar. Varför lär jag mig aldrig att lägga mina kort rätt på bordet. Varför lär jag mig inte att se hur alla andra fuskar och fuskar under hela spelets gång. Vad hände med att ge och ta ?
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Vad hände med snällheten, vänskapen, tilliten, förhållanden, givmildheten? Vart tog allting vägen?
Inte längre kan man vara snälla, för så fort man gör någonting för en annan människa så klassas man genast som toffla. Vilket gör att personen automatiskt på något jävla sjukt sätt tror att man kan styra och ställa med personen hur man vill. När blev de rätt att behandla en människa, en vän, en partner, hur man vill? Sen när blev de okej att köra med människor som är mer givmilda och har mer att ge än andra? Sen när? Kan någon tala om de för mig? , Jag är en sådan människa man kör med. Och de som nog är mest sjukt är de att jag är fullt medveten om de. Jag säger till mig själv varje nyvaken morgon, att idag ska ingen få köra med mig. Idag ska jag stå på mig själv, men sen kommer de någon som manipulerar mig på något jävla sjukt sätt, jag kan bara inte säga nej. Jag kan inte, jag känner mig så elak men ändå så är allt man får tillbaka dålig kritik.
Jag fatta allt och ingenting där stod ju du som alltid skulle va min
Jag fattar ingenting, ta mig antingen flera år framåt, eller tillbaka till den tid då jag hade nästan allting klart för, allting var upplagd på ett bord. Jag visste vad jag kände för vem, när jag visste vem jag faktiskt skulle prata med när de var någonting och veta att personen inte skulle säga någonting till någon annan, när jag visste vart min fristad var när jag behövde komma ifrån allting som bara hände, de var så långt bort från allting med ändå så var de så väldigt nära. När jag visste vem jag kunde visa allting, varenda känsla i hela kroppen för och veta att jag inte blir dömd. Veta att de spelade ingen roll fall jag grät för kung och foster land eller vek mig av skratt, jag var lika accepterad ändå.
Jag fattar allt och ingenting.
Du vet jag vill bli din
O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
Toaletten duschen. Jag har gömt mig för sista gången i den
1 kommentar:
först och främst måste du lära dig och tycka om dig själv innan du kan börja tycka om någon annan. Även att lära att lägga ner energi på rätt sak. Visst är det svårt att bara stänga av ibland. DEt är det.. Mycket handlar om vad du intalar dig själv till din hjärta.. Hjärnan och hjärtat måste koppla ihop. OCh det vet jag att du kan vännen!
Skicka en kommentar