Vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut?
Ja, vem bryr sig egentligen om en saga utan lyckligt slut ?
Varför lägger man ens ner tid när man innerst inne vet att saker och ting aldrig kommer bli som de antingen en gång var eller så som man vill att de ska vara. Varför kämpa och sträva efter något så efterlängtat när man ser långt där borta att de aldrig kommer bli så. Att de finns inget ljus i slutet av denna tunneln. När man har allting rakt upp och ner skrivet framför sig hur de kommer sluta, men ändå ska man förgäves försöka och försöka, men för vad då? Ytterligare ett misslyckande?
It's a first time for everything.
Yes ofcourse, men någon gång i de stora loppet får jag ta mig själv i kragen och se saker och ting så som de egentligen är och inte så som jag bara vill. Se att de som händer och håller på att hända inte längre håller. De funkar inte så, inte längre. Jag har önskningar, jag har förhoppningar, jag har vissa saker jag behöver, de finns vissa egenskaper som personer i min närhet måste ha för att de ska fungera. Men de är trots allt inte alla som har de.
Kanske jag är egoist, jag kanske bara bryr mig om mina egna problem, jag kanske bara ägnar mig åt mig själv, jag kanske inte är något att ha?
Jag uppfattar mig själv inte sådan, men omvärlden kanske gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar