
Who am I to say you love me
I don't know anything at all
& who am I to say you need me
Jag tror jag är någon utav dom mest osäkra människorna som finns.
Jag vet absolut ingenting någon gång. Jag är så sjukt osäker på allting, hur kan man vara de ? Jag vet inte vad jag vill med någonting, jag vet inte vad jag känner gällande någonting. Jag är bara jätte jätte förvirrad hela tiden. Kan jag någon gång få vara säker på någonting. Jag vet inte ens vem jag är längre?
Detta får även mig att tveka. Även fall jag inte vill göra de, känner vi ens varandra.. ? Jag vet inte. Vill vi detta? Jag vet inte. Jag vet inte vad som kommer hända, eller vad som kommer att bli sagd. Men jag hoppas på de bästa, vad de nu än kan vara..
älskar, äslkar inte, älskar, älskar inte ? Hur kan man anförtro sig till en blomma? Egentligen, det är så orealistiskt. Kanske de är såna som jag som anförtor sig till sådant skrock fullt för att inte våga ta beslut, för att man är rädd att beslutet man tar i längden egentligen inte är rätt. De kanske är såna som mig som är så osäkra på sig själv och tror att man aldrig ska lyckas göra rätt. Egentligen så låter de så sjukt att man faktiskt som levande människa anförtro sig till en blomma. Fast jag tror egentligen att svaret man vill att denna blomma finns djupt inom en själv egentligen, men sen är jag ju som jag är. Jag vågar inte ta reda på hur jag egentligen känner. Jag vågar inte blicka bakåt, jag vågar heller inte ta steget framåt. Jag vill nog bara stå stilla på samma plats på samma tid, och låta allting bara vara.
-If I forget to say I love you, It doesn't mean i don't.
Jag tror inte någon riktigt kan förstå hur jag känner och vad jag menar för jag kan inte få de förklarat för någon. Jag förstår knappt själv vad jag menar ibland.
/ el.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar