Detta håller inte, och de vet du också.
Energin börjar ta slut.
Och det borde du förstå.
Jag vill verkligen.
Men jag kan inte bara stå här.

Om du vill bli min vän, jag bli din
Jag tror nog våra vägar kan passas in
Det är inte mycket alls jag begär
Du får vara dej själv, jag lovar och svär
Kan bo ihop, vi kan bo isär
Vi kan träffas jämt, eller här och där
Och du får ringa mej när som helst du vill
Vill du att jag ska komma, säg bara till
Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror
Jag vågar inteJag vågar inte
Jag vet var du är, jag kan ringa dej
Men jag känner mej osäker på mej
Du kanske har nån annan, vad vet jag?
Visst blir det väl min tur, en dag



Jag saknar dig, varför?
Allting gick så fort
och du bara försvann.

Aldrig utan er <3

Alexander Thyrén
&
Kim Persson

Jag vet ibland inte vad jag skulle ha gjort utan mina vänner. Utan dom som är allra bäst i alla lägen, jag rent ut sagt älskar er. Jag skulle aldrig klarat mig utan er <3>

Äntligen är du här älskling !
Jag saknar dig hela tiden, du är underbar.
Åk inte igen..
Jag tycker om dig och mig tillsammans


Jag älskar dig så mycket <3

Vart tog du vägen ?

Du bara försvann..,
och jag saknar dig.

Mitt Piano - Små små steg.

Stanna kvar
Snälla sov över här
Jag är din nu
Jag öppnar mig
Du får ta del av min förvirrade värld

Nitton dar
Vi har väl känt varandra tillräckligt länge nu
Jag öppnar dörren
Snälla stanna här tills det blir ljust

Det var när du sa:
Du tar ju bara små små steg
Det händer ingenting, det där
Du måste våga chansa mer
Våga se vart det bär

Ner för gatorna
Över parkeringen
Håll ihop mig
Vi delar en taxi
Tio minuter, jag är din i kväll

Följ med mig hem
Om du är osäker, så var osäker med mig
Bortglömda känslor, raderade tankar
Nu minns jag igen

Det var när du sa:
Du tar ju bara små små steg
Det händer ingenting, det där
Du måste våga chansa mer
Våga se vart det bär




( http://www.myspace.com/mittpiano )

Markus Krunegård - Jag är en vampyr.

Vad vill du
Men kom då
Jag är ju här och väntar på dig
Jag sitter här, jag väntar, jag blir så irriterad på mig själv. För att jag faktiskt väntar. Varför lär jag mig aldrig att lägga mina kort rätt på bordet. Varför lär jag mig inte att se hur alla andra fuskar och fuskar under hela spelets gång. Vad hände med att ge och ta ?
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Vad hände med snällheten, vänskapen, tilliten, förhållanden, givmildheten? Vart tog allting vägen?
Inte längre kan man vara snälla, för så fort man gör någonting för en annan människa så klassas man genast som toffla. Vilket gör att personen automatiskt på något jävla sjukt sätt tror att man kan styra och ställa med personen hur man vill. När blev de rätt att behandla en människa, en vän, en partner, hur man vill? Sen när blev de okej att köra med människor som är mer givmilda och har mer att ge än andra? Sen när? Kan någon tala om de för mig? , Jag är en sådan människa man kör med. Och de som nog är mest sjukt är de att jag är fullt medveten om de. Jag säger till mig själv varje nyvaken morgon, att idag ska ingen få köra med mig. Idag ska jag stå på mig själv, men sen kommer de någon som manipulerar mig på något jävla sjukt sätt, jag kan bara inte säga nej. Jag kan inte, jag känner mig så elak men ändå så är allt man får tillbaka dålig kritik.

Jag fatta allt och ingenting där stod ju du som alltid skulle va min
Jag fattar ingenting, ta mig antingen flera år framåt, eller tillbaka till den tid då jag hade nästan allting klart för, allting var upplagd på ett bord. Jag visste vad jag kände för vem, när jag visste vem jag faktiskt skulle prata med när de var någonting och veta att personen inte skulle säga någonting till någon annan, när jag visste vart min fristad var när jag behövde komma ifrån allting som bara hände, de var så långt bort från allting med ändå så var de så väldigt nära. När jag visste vem jag kunde visa allting, varenda känsla i hela kroppen för och veta att jag inte blir dömd. Veta att de spelade ingen roll fall jag grät för kung och foster land eller vek mig av skratt, jag var lika accepterad ändå.

Jag fattar allt och ingenting.
Du vet jag vill bli din
O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
Toaletten duschen. Jag har gömt mig för sista gången i den

IF I WAS A BOY.

Fördomar & Girighet

Dagens samhälle, det är i största grad fördomar & girighet som allting kretsar runt. Fördomar för hur folk klär sig, klär dom sig så, då måste dom vara sånna människor, klär dom sig si, då måste dom vara sånna. Alltid massa fördomar hela tiden,
Och girighheten inom oss tar över lite mer för varje dag som går. Alltid ska man ha hela tiden, men vad gör man med tiden när man bara får och får, vad hände med att ge och ta ? Inte bara ta.
Girigheten förstör oss. Pengar stressar oss, allting handlar om tiden hela tiden. Allt man inte hinner med, man stressar för att hinna med allting, men till vilken nytta? Så man kan sedan när dagen närmar sig sitt slut lägga sig ner och känna att man klarat av en fullbordad dag? Men fortfarande ha all denna stress i kroppen?
Stressen som tillslut bryter ned en, så man slutligen "går in i väggen".
Till vilken nytta?

Jag har förlorat en del av sanningen

Vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut?
Ja, vem bryr sig egentligen om en saga utan lyckligt slut ?
Varför lägger man ens ner tid när man innerst inne vet att saker och ting aldrig kommer bli som de antingen en gång var eller så som man vill att de ska vara. Varför kämpa och sträva efter något så efterlängtat när man ser långt där borta att de aldrig kommer bli så. Att de finns inget ljus i slutet av denna tunneln. När man har allting rakt upp och ner skrivet framför sig hur de kommer sluta, men ändå ska man förgäves försöka och försöka, men för vad då? Ytterligare ett misslyckande?


It's a first time for everything.
Yes ofcourse, men någon gång i de stora loppet får jag ta mig själv i kragen och se saker och ting så som de egentligen är och inte så som jag bara vill. Se att de som händer och håller på att hända inte längre håller. De funkar inte så, inte längre. Jag har önskningar, jag har förhoppningar, jag har vissa saker jag behöver, de finns vissa egenskaper som personer i min närhet måste ha för att de ska fungera. Men de är trots allt inte alla som har de.
Kanske jag är egoist, jag kanske bara bryr mig om mina egna problem, jag kanske bara ägnar mig åt mig själv, jag kanske inte är något att ha?
Jag uppfattar mig själv inte sådan, men omvärlden kanske gör?

Målle <3

Sitter här på tåget ser hur meter blir till mil.
Saknar jag din doft och din vackra profil.
Diggar din stil och sättet du är på.
Diggar din stil, ja du vet det bara är så,
För det bara blev så, vet du kan förstå.
Tror det finns en högre plan för oss två.
Känner när vi ser på varann,
Hur du håller i min hand.
Nu är vi långt isär, olika städer i vårt land.
Värme som sätter mig i brand.
Och jag känner hur du glöder min vän,
passionen och kärleken de växer med den.
Kan vara mörkret där ljuset kommer sen.
Svårt att ta farväl, svårt att va' isär.
Önskar mitt hjärta, jag önskar du vore här.
Jag önskar du vore här.


Försöker förklara, jag försöker berätta,
Hur du lyfter mig, får en tung man att lätta.
Försöker sätta ihop fast det inte riktigt går.
Värmen och kärleken läker mina sår.
Tack för att du håller i mig när jag ostadigt står.
Känner du förstår vad jag genomgår.
Tills vi möts igen sitter jag och räknar dar.
Du är speciell, för mig helt underbar.
Jag står kvar, to my insperation and my shining star.
To my insperation and my shining star.


Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Ta mig tillbaka.

Ta mig tillbaka till den enkla vardagen.
Ta mig tillbaka till den enkla tiden.
Ta mig bara tillbaka.

Ta mig tillbaka till dom brun brända benen,
Ta mig tillbaka till soliga dagar,
Ta mig tillbaka till lätt klädda människor,
Ta mig tillbaka till sommaren vi en gång var i.
--------------------------------------------------------------------------------------

jag kan inte andas, jag kan inte dra in de enklaste andetag för att de gör så ont.
jag kan inte äta för de gör så ont så fort maten är i mig.
det gör så fruktansvärt ont

-Vart de kommer ifrån vet jag inte.
Vart de gör ont kan jag inte förklara.

Sitter här på tåget ser hur meter blir till mil.
Saknar jag din doft och din vackra profil.
Diggar din stil och sättet du är på.
Diggar din stil, ja du vet det bara är så,
För det bara blev så, vet du kan förstå.
Tror det finns en högre plan för oss två.
Känner när vi ser på varann,
Hur du håller i min hand.
Nu är vi långt isär, olika städer i vårt land.
Värme som sätter mig i brand.
Och jag känner hur du glöder min vän,
passionen och kärleken de växer med den.
Kan vara mörkret där ljuset kommer sen.
Svårt att ta farväl, svårt att va' isär.
Önskar mitt hjärta, jag önskar du vore här.
Jag önskar du vore här.

Malin Sofia Cederbom <3

jag orkar inte.

There are things you need to know about me
I’m weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you


Frustrerande? - Ja de vill jag verkligen lova. Och inte blir de lättare för var dag som går, för var månad som går. De plågar som det gjorde sen första dagen. Jag minns allting så förbannat bra. Och de gör så fruktansvärt ont. Jag hatar de, jag vill egentligen bara hoppa över denna dag, mer än något annat just nu, jag hatar den.
Jag vill bara ligga med täcket över ansiktet hela dagen och låta timmarna gå så att dagen äntligen skall gå över.
Jag saknar dig, Jag älskar dig.
Kan du inte komma tillbaka? Snälla.., jag hatar det ! Varför? Jag glömmer aldrig dagen, och absolut inte sista dagen jag var hos dig..fyfan. Du betydde så mycket, och de kommer du alltid göra, du var underbar. Jag saknar dig !

Idag blire Party !

Äntligen ska jag få dansa, stressa ner något hekto och slippa behöva tänka på allting en stund !

I don't know anything at all

Who am I to say you love me
I don't know anything at all
& who am I to say you need me

Jag tror jag är någon utav dom mest osäkra människorna som finns.
Jag vet absolut ingenting någon gång. Jag är så sjukt osäker på allting, hur kan man vara de ? Jag vet inte vad jag vill med någonting, jag vet inte vad jag känner gällande någonting. Jag är bara jätte jätte förvirrad hela tiden. Kan jag någon gång få vara säker på någonting. Jag vet inte ens vem jag är längre?

Detta får även mig att tveka. Även fall jag inte vill göra de, känner vi ens varandra.. ? Jag vet inte. Vill vi detta? Jag vet inte. Jag vet inte vad som kommer hända, eller vad som kommer att bli sagd. Men jag hoppas på de bästa, vad de nu än kan vara..

älskar, äslkar inte, älskar, älskar inte ? Hur kan man anförtro sig till en blomma? Egentligen, det är så orealistiskt. Kanske de är såna som jag som anförtor sig till sådant skrock fullt för att inte våga ta beslut, för att man är rädd att beslutet man tar i längden egentligen inte är rätt. De kanske är såna som mig som är så osäkra på sig själv och tror att man aldrig ska lyckas göra rätt. Egentligen så låter de så sjukt att man faktiskt som levande människa anförtro sig till en blomma. Fast jag tror egentligen att svaret man vill att denna blomma finns djupt inom en själv egentligen, men sen är jag ju som jag är. Jag vågar inte ta reda på hur jag egentligen känner. Jag vågar inte blicka bakåt, jag vågar heller inte ta steget framåt. Jag vill nog bara stå stilla på samma plats på samma tid, och låta allting bara vara.

-If I forget to say I love you, It doesn't mean i don't.


Jag tror inte någon riktigt kan förstå hur jag känner och vad jag menar för jag kan inte få de förklarat för någon. Jag förstår knappt själv vad jag menar ibland.



/ el.

Förklaring ?

Jag förstår helt ärligt ingenting. Du ringer bly förbannad, och fnäser åt mig ? Jag undrar då vad har jag gjort ? Jag har inte sagt någonting av de du har fått höra, eller blivit anklagad för kanske man ska säga. Jag har sagt så som jag har uppfattat situationen mellan oss, jag har ingen anledning över huvudtaget att ens säga mer än så. Vad skulle jag tjäna på de ? Jo absolut ingenting, om jag nu tycker om dig som jag gör, varför skulle jag då gå omkring och säga saker som inte ens är sanna ? De är inte begripligt. Men de är egentligen saker jag blir irriterad över, utan de är de att du inte ens vet vad du ska tro. Att du blir så fruktansvärt arg. Över någonting jag inte kan styra över, jag kan inte rå för att människor runt omkring oss ändrar på allt dom ser och hör.
Jag orkar verkligen inte med en sån här period återigen där alla ska försöka sära på mig och den jag tycker om. Det är för ansträngade och de slutar aldrig bra.
Jag vet ju inte ens vad du vill.


/ el.

Tracy Chapman - Change
If you knew that you would die today,
Saw the face of God and love,
Would you change?
If you knew that love can break your heart
When you're down so low you cannot fall
Would you change?
How bad, how good does it need to get?
How many losses? How much regret?
What chain reaction would cause an effect?
Makes you turn around,
Makes you try to explain,
Makes you forgive and forget,
Makes you change?
If you knew that you would be alone,
Knowing right, being wrong,
Would you change?
If you knew that you would find a truth
That brings up pain that can't be soothed
Would you change?

När de regnar de är då tiden känns hård.

Om du tvekar.

Tveka inte, för jag menar de jag säger. Jag vill att du ska kunna våga lita på de jag säger, för de jag säger känner jag. Jag är bara egentligen rädd. För jag har aldrig haft turen på min sida när de kommer till detta. Jag har alltid varit den som stått där med gråten i halsen, och ögonen fyllda med tårar. Jag är bara rädd. Jag är rädd för jag vet inte om jag själv vet vem jag är längre, jag vet inte om jag längre är mig själv ens, jag vet inte vem jag är. Jag vill verkligen få dig att förstå men jag vet inte hur jag ska säga eller hur jag ska förklara för dig. För jag tycks alltid få de att låta fel.

Ja jag har svårt att släppa taget och gå vidare, de har jag alltid haft. Jag håller alltid fast vid de gamla och de som en gång var. För jag är rädd att de som framtiden har att komma med är värre. Jag måste få de bevisat att det är värt att släppa taget. Och de kan krävas mycket för att få mig att förstå att jag måste gå vidare, jag förstår egentligen att jag måste gå vidare men samtidigt så gör jag ändå inte de. Jag vet inte heller hur jag ska göra de.

Jag vill inte att du ska tveka, för hade jag inte tyckt om dig så hade jag inte fortsatt vara med dig, och jag struntar fullständigt i vad folk tycker och tror om detta, de har jag alltid gjort jag har alltid gjort som jag trott har varit bäst för mig själv, jag tror de är vid de ända tillfället då jag faktiskt tror att jag lyssnar på mig själv annars så lyssnar jag på vad alla andra har att komma med, vad alla andra tycker och tror.
Jag förstår att du behöver din tid, och jag behöver även min egen. För jag står inte heller stadigt på mina fötter som jag en gång gjort, och som jag faktiskt trodde att jag gjorde men som jag nu insett att jag inte gör. Jag vill inte lämna allt utan att ens försöka först. Jag säger inte att detta kommer fungera galant och att det kommer sluta bra, men jag säger inte heller att de aldrig kommer funka. Jag vet inte hur de kommer bli jag har ingen aning men jag är beredd att vänta och se hur saker och ting utvecklar sig, förhoppningvis till någonting bra, men de är väl antagligen någonting vi lär märka.

Du måste, även fall de är svårt nog, förstå att hon har stor betydelse för mig, och de kommer hon alltid att ha. Och de plågar mig att du inte kan komma överens med henne, för de skulle verkligen betyda mycket för mig.. Jag säger inte att du gör fel som tycker som du tycker. Jag säger bara att jag verkligen vill att de skall kunna vara lugnt, utan en massa hårda ord. För hon är trots allt min bästa vän. Jag hoppas verkligen du har förståelse i de, för de skulle verkligen betyda mycket för mig. Så som jag har förståelse för hur du tycker och tänker.

Jag tycker om dig, och jag saknar dig jätte mycket
Malin Sofia Cederbom