Nej ! Jag orkar inte bry mig längre, för det gör så fruktansvärt ont. Jag skiter i vilket. Dagarna är då ni ser mig allting kanske verkar underbart men de är inte ens lite sanning. Jag orkar inte mer, jag bryter ner mig själv innefrån, jag går under. Och som jag tidigare nämnt röker jag mina ciggaretter som en tidsfördrift och dricker mina alkohol för att dämpa smärtan.
onsdag, juli 23, 2008

fan helvetes jävla skit anus knull fitt helvetes rövknulls äckel pissoar skit.
jag tog en mun av min älskade loka päron nyss som jag alltid drack när det var du och jag, och som en stöt genom kroppen kom alla minnen, alla känslor allting i en storm. Det var jag sjukt.
Jag vill bara glömma dig, få bort dig ur mitt sinne men nej klart som fan ska jag inte lyckas. Vad förväntade jag mig liksom. Jag vill bara att allting försvinner så lätt och fort som de gick för dig, jag vill inte alltid vara den som står ensam kvar med gråten i ögonen och känner att jag inte ens klarar av att stå på mina egna ben för att jag förlorat den jag älskar. Kan jag någon gång få vara den som känner att jag klarar det här. Jag behöver inte dig, jag har mig själv det är allt jag behöver. Snälla ? Jag vill inte längre tycka om dig, jag vill kunna prata och umgås med dig endast som vän, utan att behöva tänka 'gud vad jag saknar henne' , 'fan vad jag hatar henne, vad gör hon här' utan att tänka alla tankar där i mellan. Att allting kunde bli som de var innan det ens fanns en tanke på något vi..
Jag har för lätt för att luras av glädjen.
jag tog en mun av min älskade loka päron nyss som jag alltid drack när det var du och jag, och som en stöt genom kroppen kom alla minnen, alla känslor allting i en storm. Det var jag sjukt.
Jag vill bara glömma dig, få bort dig ur mitt sinne men nej klart som fan ska jag inte lyckas. Vad förväntade jag mig liksom. Jag vill bara att allting försvinner så lätt och fort som de gick för dig, jag vill inte alltid vara den som står ensam kvar med gråten i ögonen och känner att jag inte ens klarar av att stå på mina egna ben för att jag förlorat den jag älskar. Kan jag någon gång få vara den som känner att jag klarar det här. Jag behöver inte dig, jag har mig själv det är allt jag behöver. Snälla ? Jag vill inte längre tycka om dig, jag vill kunna prata och umgås med dig endast som vän, utan att behöva tänka 'gud vad jag saknar henne' , 'fan vad jag hatar henne, vad gör hon här' utan att tänka alla tankar där i mellan. Att allting kunde bli som de var innan det ens fanns en tanke på något vi..
Jag har för lätt för att luras av glädjen.
tisdag, juli 22, 2008
But I cannot lie, i'd rather die then be alone
Things just arent the way that they are suppose to be
All I wanted was for you to love me
But as time passed, you went out so fast
Now Im alone I never wanted to be alone I always wanted you for me to hold I dont know what I should do
Cause now I lost youI wish you wouldnt have been so quick to leave
Everything we had, You ripped my heart in two.
måndag, juli 21, 2008
I pretend that I'm glad you went away.

Jag saknar dig !
Och jag hatar det, jag hatar att jag tycker om dig, jag hatar att jag saknar dig, jag hatar att se dig, jag hatar att prata med dig, jag hatar dig.
Men egentligen hatar jag dig inte, jag älskar dig mer än någonsin, jag hatar dock att jag saknar dig, men jag älskar att se dig, jag älskar att prata med dig, jag älskar dig.
Jag vill inget annat än att vara med dig, du och jag som förut.
Men det är förlorat, gud vad jag hatar mig själv för att det inte längre är vi. Jag är rätt medveten om att jag inte riktigt kunde göra någonting åt saken men ändå skyller jag på mig själv för ändå kunde jag göra något annrolunda även om jag inte kunde de. I mina ögon kunde jag gjort så mycket annorlunda men jag gjorde de inte, just därför är detta mitt fel. Just därför får jag skylla mig själv att jag inte har dig vid min sida längre. Kom tillbaka snälla, jag vill inget annat. Jag älskar dig.. var de inte du som älskade mig också ? Älskade vi inte varandra ? Var de inte du och jag ? Jag var ju din daggmask ? Jag ville ju för alltid vara din, varför gick du ? Vad gjorde jag för fel ? På vilket sätt gjorde jag så att du inte längre ville ha mig ? Vad gjorde jag för fel ? Jag vill veta. Varför tycker du om henne ?! Jag vill bara att hon ska försvinna ! JAG SAKNAR DIG ! Helvete också, jag kan inte göra någonting. Jag vill ha dig.. , kom tillbaka till mig. Jag lovar att jag ändrar mig, jag gör vad som helst, jag ger upp allt bara säg de och jag gör de.. snälla..! Var jag för krävande ? Trämgde jag mig på för mycket ? Vad var de som gjorde att du inte längre ville vara med mig utan hellre med henne ? Vad var de ?
Jag blir så arg ! Du sa att du älskade mig mest av allt ! Du sa att jag var din bebis för alltid ! Du sa att du älskade mig.. det var mig du älskade. Vad hände ? snälla bara väck mig och säg att alting bara är en dröm för jag vill inte mer, jag vill ligga i din famn och känna mig sådär pytteliten dom jag alltid gör när jag ligger i din famn. Jag var din, bara din.. jag vill bara vara din.
Jag vill att du kommer tillbaka så vi kan köpa kinder ägg och redbull som vi alltid gjorde, det var våran grej. Och de var alltid du som skulle bygga ihop och klistra på klistermärkena på grejerna och naturligtvis utfoska dom först innan jag ens fick titta på dom. Och sedan ställde vi dom uppe på min bokhylla. Och detta gjorde vi nästan varje gång till 'andra avenyn'. Det var en grej vi alltid gjorde. Eller dom gångerna jag och min pappa bråkade så jag brast ihop var och varannan sekund så gick vi ner till affären och köpte ton med godis och tjockade oss framför tv:n. Jag saknar det, kom tillbaka..Jag saknar till och med att klia dig på ryggen, jag saknar attargumentera emot dig även fast du alla gånger vann för att jag gav med mig, jag saknar att höra ditt tjat om att jag ska massera dig. Jag saknar dig tjat om att jag ska klia dig på armarna, eller pillar dig i håret jag saknar allt det där. Jag saknar alltihop. Jag saknar att vakna upp i ditt rum av att det inte fanns någon luft kvar och att de var så varmt, jag saknar när du alltid skulle kolla på poker innan vi somnade, jag saknar hur du alltid varje natt höll om mig så jag kännde mig trygg. Jag saknar din värme, jag saknar din närhet, ingen annans, bara din. Jag saknar hur du pussar mig på pannan, jag saknar hur du håller mig i handen, jag saknar dina kyssar, jag saknar dina kramar, jag saknar ditt rum, jag saknar dom alla gånger vi gick ut med kiwi på kvällarna, jag saknar hur vi ibland tjafsade om de mest onödiga sakerna, jag saknar dina miner, jag saknar hur du brukade spela arg, eller dom få gångerna vi somnade och sov djupt och länge mitt på dagen. Jag saknar att kunna komma hem till dig. Du har alltid varit min fristad. Jag saknar att prata med dig, jag saknar att träffa dig, jag saknar att ta världens omväg till skolan bara för att få spendera lite exktra tid med dig, jag saknar att sitta och vänta tills din träning ska ta slut, jag saknar att få ligga i din säng, jag saknar att få spendera tid med dig och din familj, jag saknar att kunna stå på din ballkong och röka, jag saknar att bädda din säng, jag saknar att städa ditt rum även om du inte ber mig om de. Jag saknar att låna dina kläder, för dom luktade dig.., jag saknar hur du alltid tjatade om att jag skulle göra frukosten, jag saknar när vi gjorde absolut ingenting, jag saknar den gången vi satt på gräsmattan vi kanalen och åt glass, vi bara satt där och allting var hur bra som helst, det var du och jag, jag saknar hur du alltid erbjöd mig om din tröja till och med byxor när jag frös. Jag saknar hur du ansträngde dig för att komma och kolla på min första match trots att jag var skadad och sög kraftigt mycket på fotboll. du kom, Jag saknar exakt allting. In i minsta detalj, allting.
Snälla kom tillbaka till mig.
Jag älskar dig och de gör så ont att veta
att du älskar någon annan..
söndag, juli 20, 2008
Över min döda kropp, jag skjuter när jag söker hopp, men ser dig varje gång när jag sluter mina ögonlock. Sanningen är den att jag saknar dig idag, även fast vi har bestämt att inte prata på ett tag. Försöker bara tänka på att allting löser sig, men gråter då och då när det känns som att jag behöver dig. Det var mitt eget fel, jag kunde stannat och chansat även fast jag inte kunde andas. Men du ska veta att jag tänker på dig varje kväll,vare sig jag sitter helt själv eller vacklar hem packad någon kväll eller när som helst. Kändes ganska hemskt för du ska veta att jag tänker på dig jämt. Vare sig det är en fredag eller torsdag, och tro mig, fan det kan va ensamt i en storstad.Men jag tror att det kommer bli bra, även fast det regnar här i Göteborg idag.
alla minnen tar över och ja stannar kvar allt försvinner nu, jag har vandrat klart men allt är inte som de var tackar mina vänner dom som fattar hur ja tänker dom som backar mina känsler dom som alltid hjälper till men allt är inte som de var
alla minnen tar över och ja stannar kvar allt försvinner nu, jag har vandrat klart men allt är inte som de var tackar mina vänner dom som fattar hur ja tänker dom som backar mina känsler dom som alltid hjälper till men allt är inte som de var
These Walls.
.jpg)
Det sjuka är att jag verkligen trodde på oss. Jag trodde att det skulle hålla, för jag var så säker. Allting var så rätt med dig, allting känns så himla rätt.
Det kändes aldrig fel att vara med dig, det kändes aldrig fel att visa att det var du och jag, det kändes aldrig fel att somna bredvid dig, de kändes aldrig fel att säga 'jag älskar dig' . Det kändes bara helt rätt. Jag var så glad över att du ville vara med mig, jag kände mig lyckligast i världen när du sa att det var mig du älskade..
Jag vet att det inte finns något kvar att hämta för mig, så jag försöker gå vidare, jag spelar som jag gör. Allting handlar egentligen om att spela. Spela att allting är bra, och det är precis de jag gör. Jag låtsas som om jag inte längre bryr mig, att jag inte längre skadas av det, att jag är över dig, att tiden är borta. Men jag skadas av det. Jag är inte över dig, inte ens lite. Jag tycker fortfarande om dig exakt lika mycket som jag alltid har jag gjort. Jag gråter över dig lika mycket som den gången du såg mig sitta där på bryggan. Men jag försöker att låta bli, jag försöker att inte bry mig. Jag vill inte bry mig för jag vet att jag bara skadas av det. Jag vill inte heller att du ska läsa det här för då vet du hur jag egentligen mår och hur jag egentligen känner jag vill inte att du ska veta det. Jag vill att du ska tro att jag inte bryr mig längre. För det känns bäst så. Men ändå vill jag att du ska veta, veta hur allting ligger till, men det är bara för att jag vill att du ska ångra dig, för jag vill att du ska komma tillbaka, jag vill att du ska inse att det inte kommer gå även fast de kanske gör de. Jag vill bara att du kommer tillbaka till mig för jag behöver dig. Du gör så att jag längre inte kan andas för att du är som ett stop i min strupe, du täcker mina andetag. Jag vill att du kommer tillbaka.. Du bara försvann, från att vara vid min sida varje dag, från att smsa med mig varje minut, från att alltid pratas vid, nu ses vi nästan aldrig, såvitt endast utav ren slump och jag hatar det för jag börjar skaka, jag blir helt knä svag, jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte hur jag ska bete mig, jag får panik. Vi smsar aldrig, det kan gå dagar, till och med veckor. Och det är alltid jag som börjar, jag försöker undvika att höra av mig till dig men de är svårt, riktigt svårt men jag tycker ändå att jag klarar det rätt bra ändå.. och vi pratar inte längre, nu måste det finnas en anledning till att pratas vid annars är det bara att glömma det.
Stay with me.
Det gör ont.
Det gör så ont att veta om, vet att de inte bara är inbillning utan att det verkligen är verklighet. Att veta att ingenting någonsin kommer att bli som de en gång var. Utan att vara medveten om att jag måste gå vidare, att jag inte längre kan stanna kvar här, att jag måste ta klivet och fortsätta går. När jag är så fulltmedveten om att jag inte klarar av det. Men ändå måste klara det för det finns ingenting för mig att hämta om jag stannar kvar här. Jag kan inte stanna kvar här och hoppas på att allt kommer bli bra, för jag vet att de kommer det inte. Sista skeppet har gått. Allting är över. Jag kan bara inte inse det, de är för svårt. För du blev en del av mig på ett sätt ingen någonsin varit, jag blev beroende av dig jag behövde dig mer än jag tidigare behövt något eller någon. Du var allt, verkligen allt, du var det bästa som hänt mig. Men från ingenstans vände du och gick.
Och jag vill hata dig jag försöker varje dag, varje minut, varje sekund. Men det går inte för jag vet att jag inte kan hata dig. Jag vill verkligen vara så arg, jag vill vara så arg över att du ljög mig rätt upp i ansiktet, så arg över att du inte kunde säga till mig vad de var som pågick, vad som egentligen hände jag bad dig om sanningen men de var den delen du lämnade ute och gav mig en helt annan historia. Jag vill vara arg över att du bara gått vidare. Jag vill vara arg över att du bara försvann, jag vill vara arg över att du inte hör av dig längre, jag vill vara arg över att du inte längre frågar mig hur jag mår, jag vill vara arg över att allting gick så fort för dig, jag vill vara arg över att jag inte fick säga allting jag kände. Jag vill vara arg, men jag kan inte för egentligen tycker jag om dig lika mycket som jag alltid har gjort. Och du om någon har aldrig behandlat mig illa, du om någon fanns alltid där för mig, det var i din famn jag grät tills jag inte kunde gråta längre, det var dig jag skrattade med tills jag vek mig, det var med dig jag spenderade mina dagar, det var dig jag kom till när någonting var fel, det var dig jag fick somna bredvid nästan varje natt, det var dig jag föll för, det var dig jag alltid ville ha, det var dig jag såg upp till. Du var den som hjälpte mig, du behövde inte säga ett ord men bara att jag fick ligga i din famn tills jag somnade var allt jag behövde. Det var dig jag pratade med i timmar till någon utav oss slutligen somnade i telefonen. Det var dig jag varje natt sa 'god natt, jag älskar dig mest' till. Det var du som verkligen brydde dig, det var du som fick mig känna att allting kommer faktiskt bli bra.
Det var dig jag var mest rädd att förlora, jag gjorde allt jag trodde skulle räcka för att jag skulle ha dig kvar.
Men du försvann och jag kunde inte göra något ! Inte ett skit kunde jag göra. Inte heller nu kan jag göra något, så jag ser förbi det. Jag tittar bort, jag låtsas som om allting är bra, det är till en viss del bra, men det är dig jag saknar när mina tankar och känslor hinner i kapp mig. Därför springer jag för jag vill inte känna jag vill bara glömma. Jag kommer aldrig glömma tiden med dig för den var något utav den bästa tiden i mitt liv, men jag vill glömma vad jag känner. Så jag umgås för att komma på andra tankar, jag röker mina ciggaretter som en tidsfördriv och jag dricker för att dämpa den riktiga smärtan. Jag umgås för att det känns rätt, jag skulle slutat röka, för att du bad mig, jag höll på, det gick inte fort men jag försökte tills den dagen då allting brast. Då fanns de ingen anledningen till att ens försöka. Jag drack inte då för att jag var rädd att någonting skulle hända när jag var påverkad, jag var för rädd för att förlora dig så jag valde bort det, inte helt och hållet men mycket. Sex gången på sex månader. Nu dricker jag för att jag orkar inte känna, jag dämpar min smärtan och lever lyckligt så länge jag har de i mig. Och de som egentligen skrämmer mig är att jag inte inser hur mycket jag egentligen dricker. Jag kan inte visa på mina tio fingrar hur många gånger jag drack den första månaden efter att du försvann. För det är mer än tio, medans det förut var sex gånger på sex månader. Det är en stor och hastig förändring. Men jag orkar inte längre. För förut fanns du där, jag hade en anledning till att se bort allt de, jag hade en anledning till att vara orolig. Du fanns där och sa till mig, men nu finns det ingen som finns där för mig så jag kan se bort från de, nu finns det ingenting att vara orolig över, nu finns det ingen som finns där och säger till mig när det behövs. Nu har jag bara mig själv, och jag har problem med mig själv.
Det gör så ont att veta om, vet att de inte bara är inbillning utan att det verkligen är verklighet. Att veta att ingenting någonsin kommer att bli som de en gång var. Utan att vara medveten om att jag måste gå vidare, att jag inte längre kan stanna kvar här, att jag måste ta klivet och fortsätta går. När jag är så fulltmedveten om att jag inte klarar av det. Men ändå måste klara det för det finns ingenting för mig att hämta om jag stannar kvar här. Jag kan inte stanna kvar här och hoppas på att allt kommer bli bra, för jag vet att de kommer det inte. Sista skeppet har gått. Allting är över. Jag kan bara inte inse det, de är för svårt. För du blev en del av mig på ett sätt ingen någonsin varit, jag blev beroende av dig jag behövde dig mer än jag tidigare behövt något eller någon. Du var allt, verkligen allt, du var det bästa som hänt mig. Men från ingenstans vände du och gick.
Och jag vill hata dig jag försöker varje dag, varje minut, varje sekund. Men det går inte för jag vet att jag inte kan hata dig. Jag vill verkligen vara så arg, jag vill vara så arg över att du ljög mig rätt upp i ansiktet, så arg över att du inte kunde säga till mig vad de var som pågick, vad som egentligen hände jag bad dig om sanningen men de var den delen du lämnade ute och gav mig en helt annan historia. Jag vill vara arg över att du bara gått vidare. Jag vill vara arg över att du bara försvann, jag vill vara arg över att du inte hör av dig längre, jag vill vara arg över att du inte längre frågar mig hur jag mår, jag vill vara arg över att allting gick så fort för dig, jag vill vara arg över att jag inte fick säga allting jag kände. Jag vill vara arg, men jag kan inte för egentligen tycker jag om dig lika mycket som jag alltid har gjort. Och du om någon har aldrig behandlat mig illa, du om någon fanns alltid där för mig, det var i din famn jag grät tills jag inte kunde gråta längre, det var dig jag skrattade med tills jag vek mig, det var med dig jag spenderade mina dagar, det var dig jag kom till när någonting var fel, det var dig jag fick somna bredvid nästan varje natt, det var dig jag föll för, det var dig jag alltid ville ha, det var dig jag såg upp till. Du var den som hjälpte mig, du behövde inte säga ett ord men bara att jag fick ligga i din famn tills jag somnade var allt jag behövde. Det var dig jag pratade med i timmar till någon utav oss slutligen somnade i telefonen. Det var dig jag varje natt sa 'god natt, jag älskar dig mest' till. Det var du som verkligen brydde dig, det var du som fick mig känna att allting kommer faktiskt bli bra.
Det var dig jag var mest rädd att förlora, jag gjorde allt jag trodde skulle räcka för att jag skulle ha dig kvar.
Men du försvann och jag kunde inte göra något ! Inte ett skit kunde jag göra. Inte heller nu kan jag göra något, så jag ser förbi det. Jag tittar bort, jag låtsas som om allting är bra, det är till en viss del bra, men det är dig jag saknar när mina tankar och känslor hinner i kapp mig. Därför springer jag för jag vill inte känna jag vill bara glömma. Jag kommer aldrig glömma tiden med dig för den var något utav den bästa tiden i mitt liv, men jag vill glömma vad jag känner. Så jag umgås för att komma på andra tankar, jag röker mina ciggaretter som en tidsfördriv och jag dricker för att dämpa den riktiga smärtan. Jag umgås för att det känns rätt, jag skulle slutat röka, för att du bad mig, jag höll på, det gick inte fort men jag försökte tills den dagen då allting brast. Då fanns de ingen anledningen till att ens försöka. Jag drack inte då för att jag var rädd att någonting skulle hända när jag var påverkad, jag var för rädd för att förlora dig så jag valde bort det, inte helt och hållet men mycket. Sex gången på sex månader. Nu dricker jag för att jag orkar inte känna, jag dämpar min smärtan och lever lyckligt så länge jag har de i mig. Och de som egentligen skrämmer mig är att jag inte inser hur mycket jag egentligen dricker. Jag kan inte visa på mina tio fingrar hur många gånger jag drack den första månaden efter att du försvann. För det är mer än tio, medans det förut var sex gånger på sex månader. Det är en stor och hastig förändring. Men jag orkar inte längre. För förut fanns du där, jag hade en anledning till att se bort allt de, jag hade en anledning till att vara orolig. Du fanns där och sa till mig, men nu finns det ingen som finns där för mig så jag kan se bort från de, nu finns det ingenting att vara orolig över, nu finns det ingen som finns där och säger till mig när det behövs. Nu har jag bara mig själv, och jag har problem med mig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)